Vi trycker bilder som kan tolkas med fingertopparna. Motivet, figuren eller diagrammet trycker vi på ett papper som värms upp, så att de tryckta linjerna och punkterna sväller – därför kallas dessa bilder ibland för svällpappersbilder. Ofta följer de med som bilaga till punktskriftsböcker, men ibland lever de för sig själva, exempelvis som utrymningskartor.

Taktila bilder.
Hur fungerar svällande papper?
Vi använder ett japanskt specialpapper. Ett papper med termoexpanderade mikrokapslar. Riktig hi-tech. Och vi hör redan frågan: Vad i all världen är nu detta?
På ett värmetåligt papper läggs en tunn, tunn hinna av polymer. Hinnan utgör ett slags skal och i skalet finns en vätska inkapslad; lågkokande kolväte för att vara exakt. När vi trycker linjer på det här papperet, och sedan värmer det, så händer det grejor:
Först blir skalet mjukt. Sedan blir innehållet, kolvätet, till gas. Gasen blåser upp skalet från insidan som en ballong, en mikroballong. Värmen gör att skalet växer extremt mycket – tänk dig att en pingpongboll blir stor som en basketboll. Men det spricker inte, trots att skalet är tunt (15 mikrometer). Dina vanliga hårstrån är tre gånger så tjocka.
Då vi tryckt en svart linje på det här papperet, så kommer skalet att blåsas upp bara där linjerna är tryckta. Allt tack vare de här mikroballongerna. Eftersom alltsammans sker I mikroskopiskt format, så blir detta aldrig något partytrick. Men vi är ändå mycket tacksamma för att vetenskapen givit oss det här papperet, som i sin tur ger liv åt konst, arkitektur och bilderböcker, till den som inte ser.

